Havs och Vattenmyndighetens föreskrifter
Havs och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten reglerar avloppsanläggningar dimensionerade upp till 25 personekvivalenter och utgår från lagstiftningen. I föreskrifterna anges följande;
”Den kommunala nämnden bör i varje enskilt fall relatera skyddsåtgärder beträffande hälso- och miljöskydd för den enskilda anordningen till normal eller hög skyddsnivå. Bedömningen av vilken skyddsnivå som behövs bör göras utifrån naturgivna och andra förutsättningar för området ifråga”.
Även förhållanden på fastigheten bör beaktas. Här poängteras att varje anläggning är unik och skall bedömas utifrån lokala förhållanden.
Nu finns GIS stöd som består av kartor som beskriver de lokala förhållanden angående markens beskaffenhet för att ta emot avloppsvatten. Dessa kartor har i vissa fall en detaljeringsgrad på 10 gånger 10 meter.
På den enskilda fastigheten bör finnas detaljerade uppgifter om markstruktur som skall finnas med i bedömningsunderlaget.
Markens retentionsförmåga (kapacitet att binda fosfor) är en avgörande faktor för den skyddsnivå som fastställs för aktuell avloppsanläggning.
I allmänna råden finns också grundkrav på anordningen och här tas även upp behovet av hälsoskydd som gör att man inte sprider sjukdomar I avsnittet miljöskydd punkt D står följande:
”Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 70 % reduktion av fosfor (tot-P)”.
Detta innebär att avloppsanläggningen skall ta bort minst 70 % av den fosfor som finns i avloppsvattnet.
Frågan blir hur man kan mäta fosforreduktionen om man inte har ett minireningsverk som mäter fosforhalten i ingående vatten och hur mycket fosfor som finns kvar i det utgående vattnet.
Praxis idag är att man anser att en enskild avloppsanläggning som har en trekammarbrunn med efterföljande markbädd för infiltration uppnår kravet på 70 % reduktion av fosfor fast man inte gör en mätning.
Det man vet är att marken binder fosfor genom mark retention i anslutning till utsläppspunkten och att växter och träd tar upp fosfor. Skulle man skärskåda kravet på att alla avloppsanläggningar skall ta bort minst 70 % fosfor så kommer det troligtvis att diskvalifisera alla typer av markinfiltration av avloppsvatten.
LRF anser att 25 % fosforreduktion är fullt tillräcklig.
Frågan är varför man satt ett så högt krav när det inte finns någon vetenskaplig grund för att fosfor från enskilda avloppsanläggningar skulle ha någon stor miljöpåverkan.
Enligt beräkningar så ger ett normalhushåll med vattentoalett ett utsläpp på ett kilo fosfor per år och det upplevs som orimligt att ha dessa krav när det kan handla om några hundratal gram som skall tas bort extra. Som jämförelse kan en svensk leråker innehålla 3600 kg fosfor per ha eller lantbrukaren som ofta gödslar sina åkrar med 25 kg fosfor per ha och år för att grödan skall växa optimalt. Vissa kommuner kräver att nya avloppsanläggningar skall förses med fosforfälla. I en artikel i Katrineholms kuriren belyser jag problemet med fosforfällor.