Överklagande av Växjö kommuns Miljö och hälsoskyddsnämnds beslut att ansöka om vitesföreläggande Dnr  AVL 2019.1696 angående fastigheten Ormesberga-Hult 3:3 i Växjö kommun. Växjö Tingsrätt Mark- och miljödomstolen har nu fått ärendet på sitt bord Mål 1882-21 för att avgöra frågan.

 

Vitesföreläggandet saknar saklig grund och bör därför avvisas av domstolen.

Bakgrund

Min avloppsanläggning blev föremål för inspektion 2015 04 17 utan att jag var underrättad vilket bör betraktas som hemfridsbrott. Ärendet har sedan vandrat från kommun, länsstyrelsen, mark och miljödomstol och mark och miljööverdomstolen. Hela handläggningen har varit kantat med ett antal brister som innebär att alla de frågor som inte har behandlats måste rätas ut innan frågan om utfärdandet av vite kan bedömas.

Min avloppsanläggning består av en trekammarbrunn med efterföljande infiltration i en våtmark som både kan användas som våtmark där sällsynta fåglar kan häcka  och även betesmark när vattnet tappas ut Bägge dessa användningssätt är så unika att EU har beviljat stöd  till denna våtmark. I våtmarken finns också en stenkista  som inte kan betraktas som att den skulle rena vattnet utan funktionen är att underlätta infiltrationen i marken. I min trekammarbrunn använder jag nu Oxygens bakterier som effektivt äter upp alla fasta ämnen som fekalier och papper. Vid senaste kontrollen av denna funktion kunde konstateras att det inte fanns  slam som kunde hämtas för transport till kommunens reningsverk.

Handläggning

Den helt avgörande frågan är hur man tolkar miljöbalken och de undantag som reglerar tillämpningen men också har själva handläggningen som ska sker enligt EU rätt som står över svensk lagstiftning. Förvaltningslagen med dess paragrafer anger hur man skall tillämpa lagen när myndigheter handlägger annan lagstiftning.

Lagstöd

Beslut ska  vila både på EU rätt och nationell lagstiftning som kan  tolkas på olika sätt men grunden för beslut måste alltid vila på legalitetsprincipen.

EU lagstiftning

Sverige är bunden av EU:s proportionalitetskrav  (EU 200/60 W Economic) som säger att myndighetsbeslut och åtgärder måste stå i rimlig proportion till de omständigheter som föreligger. I Sverige finns motsvarande krav ” så att inte orimliga (prop 1997/98 :45 232) krav  ställs på verksamhetsutövaren med hänsyn till effekt som skyddsåtgärderna och försiktighetsmåtten kommer att ha på miljön  och kostnaderna för dessa åtgärder. Proportionalitetsprincipen  är också uttryckt ” De medel som det allmänna tar i anspråk ska stå i rimlig proportion till de mål man vill uppnå.” Miljöbalken 2 kap § 7 ”åtgärderna är rimliga i förhållanden till miljönyttan”. EU förordningar står över svensk lagstiftning vilket innebär att myndigheter har skyldighet att bevisa på vilket sätt min anläggning påverkar människors hälsa och den lokala miljön. Står det i rimlig proportion att jag skall lägga ner hundra tusen kronor för att bygga om min  anläggning för att  kunna eliminera 200 gram fosfor.

Förvaltningslagen § 5 tar också upp kravet på proportionalitet. ”Myndighet får ingripa  i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet” Att  kräva ombyggnad av anläggningen för att kunna ta bort några gram fosfor står definitivt inte i proportion till nackdelarna. Att påstå att vår fastighet  som släpper ut cirka  tvåhundra gram fosfor på ett år skulle orsaka de problem som miljöbalken hänvisar till  faller på sin egen orimlighet. Förvaltningslagen § 5 fortsätter : ” Åtgärder får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs som kan uppstå för den som åtgärden riktas mot.” Att  påstå att vår avloppsanläggning skapar sådana problem att den måste byggas om för att klara reduktion av fosfor  strider definitivt mot förvaltningslagen.

Legalitet

Enligt förvaltningslagen  § 5 . ” Myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordning”. Enligt miljöbalken Kap 9 § 7 så finns det ingen möjlighet att ha synpunkter på avloppsanläggningens konstruktion. ” Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenheter för människors hälsa och miljön inte uppkommer. För detta ändamål ska lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras” Det är inte kommunens eller domstolens bord att bedöma hur jag som fastighetsägare renar mitt avloppsvatten. Myndighetsbeslut måste vara teknikneutrala.  Detta betyder att jag  som fastighetsägaren beslutar hur jag vill rena mitt avloppsvatten. Kommunens uppgift är att tala om vilka nivåer på fosfor som får finnas i avloppsvattnet när det når recipienter. I mitt fall så hamnar avloppsvattnet i en våtmark och därför finns ingen utsläppspunkt. Om kommunen inte kan påvisa några konkreta fel på anläggningen som medför att människors hälsa och den lokala så kan inte kommunen fortsättningsvis hänvisa till miljöbalken när man beslutar om förbud. En anläggnings konstruktion kan aldrig vara olägenhet.

 

 

Objektivitet

” I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk”  Att vägra att undersöka vår avloppsanläggnings funktion visar inte på någon saklighet. Att hela tiden bara hänvisa till den egna ståndpunkten utan att jag som fastighetsägare får komma till tals vittnar inte heller om någon opartiskhet. Detta gäller också domstolen som måste värdera  och kommentera mina synpunkter och tillmäta dem samma värde som kommunens.

 

Officialprincipen.

Mark och miljödomstolen har  som myndighet skyldighet att följa officialprincipen enligt förvaltningslagen § 23 ”Om det behövs ska myndigheten genom frågor och påpekanden  verka för att parterna förtydligar eller kompletterar framställningen”. För att garantera den enskildes rättssäkerhet enligt officialprincipen räcker det inte  att studera de handlingar som finns tillgängliga. Innan beslut  fattas skall myndigheten göra en egen utredning om det är möjligt att fatta beslut på presenterat material. Här har i förarbetena till      förvaltningsprocesslagen speciellt betonats att den svagare parten som i vårt fall är den enskilde personen måste få den hjälp som behövs för att kunna tillvarata sina intressen. Att kunna hävda sig mot kommunen som har alla ekonomiska och juridiska resurser blir för  mig som enskild part svårt. Det blir därför speciellt viktigt att domstolen tar ställning till mina synpunkter och när jag inte får svar på mina frågor att domstolen  hjälper mig gentemot kommunen . Vad ska vi göra för att få vår anläggning godkänd av kommunen?  Förvaltningslagen § 6 betonar också myndighetens ansvar att hjälpa fastighetsägaren; Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta tillvara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art den enskildes behov av hjälp och myndighetens  verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjesmål”. Min förhoppning har varit att jag genom att föra en dialog  få proportioner på frågan om  hur min anläggning påverkar människors hälsa eller den lokala miljön.  Att vägra  att föra en dialog kan inte vara i enlighet med vår lagstiftning. Domstolen har möjlighet att skicka tillbaka våra synpunkter till kommunen för att få en kommentar innan  frågan slutgiltigt avgörs

 

Miljöbalken Kap 2 Allmänna hänsynsregler

• 1

Omfattning .”Alla som bedriver eller avser att bedriva verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel  iaktas.” Detta är en generell regel men det finns ett undantag. ”I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd  som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet”.  Detta innebär att övriga åtgärder  i detta kapitel inte är aktuella om olägenheten är noll eller försumbar. MItt utsläpp av  näringsämnet fosfor kan röra sig om ett par hundratal gram fosfor per år vilket inte kan ha någon som helst påverkan på den lokala miljön därför marken binder fosfor genom retention som ofta sker några tiotal meter från utsläppspunkt.  Marken tar på ett bra sätt hand om och avdödar mikroorganismer. Det finns ingen dricksvattentäkt i närheten som kan  påverkas. Sammantaget gäller undantaget i § 1 för min anläggning

 

• 3

Paragrafen handlar om försiktighetsmått som behövs. Vidare sägs :”Dessa försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att verksamheten eller åtgärd medför skada eller olägenhet för människor och miljön”.  Definition av olägenhet är enligt Kap 9 § 3 ” Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som är ringa eller helt tillfällig”. Vilka bevis finns på att avloppsanläggningen skapar olägenheter för människor och miljön?

 

• 7

Rimlighetavvägning. ”Kraven 2-5§§ och § 6 första stycket gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder”. Min anläggning tar hand om cirka 200 gram fosfor per år som reduceras i slamavskiljaren och genom markinfiltration. Kan denna mängd fosfor skapa olägenhet för människors hälsa eller den lokala miljön? Havs och vattenmyndigheten har tagit fram ett GIS-stöd som berör markens förmåga att genom retention  binda fosfor från avloppsanläggningen. Man anser att finns det ingen recipient inom hundra meter från utsläppspunkt så kommer marken att binda all fosfor från den enskilda avloppsanläggningen. Det blir orimligt att försöka minska fosforutsläppet från min anläggning samtidigt som det kan finnas ton vis med bunden fosfor i marken vid vår anläggning (fosfor är ett av våra vanligaste grundämnen). Nästa fråga blir om det är rimligt att  kräva ombyggnad av vår anläggning som kan kosta hundra tusen kronor för att kunna reducera mängden fosfor  med några gram. Omsatt till kilo fosfor handlar det om miljontals kronor utan någon miljönytta har uppnåtts. Det är samma mängd fosfor som renas idag som kommer att behöva renas vid en ombyggnad. Vilket betyder noll miljövinst men en stor onödig kostnad.

 

Kap. 9

• 7

Tillämpning av miljöbalken. Kan inte kommunen påvisa att vår anläggning skapar olägenheter för människors hälsa eller miljö så kan man inte fortsättningsvis hänvisa till denna paragraf. Det  duger inte att hänvisa till att konstruktionen på anläggningen gör att den troligtvis  inte fungerar. Man måste konkret beskriva vilka skador och olägenheter  som anläggningen ger upphov till. Kommunens uppgift är att ange vilken skyddsnivå man anser att det föreligger  och hur jag som fastighetsägare skall kunna bevisa att jag klarar kravet. En vanlig nivå är att avloppsvattnet inte får innehålla mer än 3 mg/l (total P) vid utsläppspunkt Detta är omsatt i kilo  0,000003 kilo vilket i sig är en otroligt låg nivå för ett näringsämne. Det prov som  WSP tog på utgående vatten visade på 0,073 mg/l vilket indikerar att all den fosfor som kan komma från vår anläggning har redan bundits av marken.

 

• 13

”Kommunala föreskrifter som meddelats till skydd mot olägenheter för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet”. Att kräva att vi skall sluta att använda vår avloppsanläggning  innebär att vi inte kan nyttja vår fastighet är en enorm inskränkning.

Kap 26 § 9

Föreläggande och förbud

”Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda faller får inte tillgripas” Att besluta om  föreläggande utan att  föra den dialog som jag har eftersträvat och bara hänvisa till möjligheten att överklaga och nu ansöka om vitesföreläggande duger inte.  Paragrafen har nu tolkats av Växjö mark och miljödomstol M Mål 4660-20 som säger  ” En tillsynsmyndighet får enligt Kap 26  § 9 miljöbalken i det enskilda fallet besluta om föreläggande och förbud som behövs för att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balkenskall följas.. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs får inte tillgripas    För att ett föreläggande eller ett förbud enligt denna  paragraf  ska kunna ges krävs att  en skada eller olägenhet kan konstateras. Detta betyder att när ingen skada kan bevisas så kan inte kommunen heller hänvisa till föreläggande och förbud som behövs för att miljöbalken samt föreskrifter skall följas

Kommentarer från förvaltningen 2020-09-02

Utifrån den provtagning som har skett kommenterar förvaltningen att man inte tror att avloppsvattnet kan påverka halten fosfor efter 140 meter och därför får man ett så bra värde 0,073 mg/l vilket kan stämma med Havs och vattenmyndighetens beräkningar som säger  att all fosfor från en avloppsanläggning kan betraktas som bundet efter 100 meter.  Vidare så säger förvaltningen ”På 140 meter kan näringsämnen och bakterier i avloppsvattnet också hunnit fastläggas i marken eller spädas ut i grundvattnet även om inte din anläggning gör en tillräcklig bra rening .Huvuddelen av reningen ska ske i din avloppsanläggning och inte i marken runt omkring” Vad bra att vi är  överens om att fosfor ( det näringsämne som man vill förhindra att det når någon recipient där det kan orsaka övergödning ) fastlägges i marken vilket kan ske efter några tiotal meter från utsläppspunkt. Koncentrationen av fosfor kommer också att ske genom utspädning som  kanske inte  i vårt fall har någon betydelse när det rör sig om ett par hundra gram under ett helt år.

Förvaltningen skriver ” På grund av ålder på anläggningen finns det risk att reningseffekten har avtagit och att den är mättad på avloppsvatten”.  I tidigare domar har påpekats att enbart ålder inte får göra att anläggningen underkänts.

Vitesföreläggande

Att hota med att gör man inte som kommunen säger så kommer vi att ansöka om att ett  vite skall dömas ut. Hur är det möjligt att utan det minsta bevis på min anläggnings funktion ens komma på tanken att utdöma ett vite. Att sedan godtyckligt bestämma ett datum när jag inte får använda mitt avlopp strider mot förvaltningslagen som säger att åtgärden måste vara proportionerlig .

Länsstyrelsen i Stockholm län har i ärende 505-320048-2017 som vunnit  laga kraft anfört ”En förutsättning för att ett vite ska kunna dömas ut  är att det är så tydligt och precist formulerat att den förelagda klart ska veta vad som ska göras för att undgå vitespåföljden. För att ett vite ska dömas ut är det nödvändigt att vitet har knutits till en klart definierad prestation”.  Kan inte kommunen påvisa någon skada eller olägenhet så kan inte kommunen enligt länsstyrelsen aktualisera viteskravet. Jag har aldrig fått några uppgifter vad det är för fel på min anläggning och vad som jag måste göra för att kommunen skall godkänna den. I och med att dessa uppgifter saknas så kan inte domstolen utdöma något vite.

Sammanfattning

Domstolen  bör pröva hur man kan använda officialprincipen enligt EU rätten.

Handläggningen bör ske utifrån förvaltningslagen och här bör domstolen ange vilka paragrafer som man använder i sitt beslut.

På vilket sätt kommer domstolen att hantera tidigare dom M mål 4660-20  i Mark och miljödomstolen i Växjö?

Vilken tolkning har domstolen av användbarheten av viteslagen?

 

Håkan Karlsson                             Roland Ekstrand

Fastighetsägare                             Ombud