Fosfor

Fosfor

Fosfor har idag blivit kejsarens nya kläder där kommuner jagar fastighetsägare med krav på att man måste ta bort milligram fosfor ur avloppsvattnet. Ingen gör någon analys av hur fosfor påverkar den lokala miljön utan här är det fritt fram för tyckande hos miljöinspektörerna. Det värsta är att även domstolarna kräver inga bevis för att den fosfor som finns i avloppsvattnet kommer att på något sätt påverka den lokala miljön.

Allvarligt är att det inte finns  någon vetenskaplig grund för myndigheternas agerande. Den centrala myndigheten Havs och vattenmyndigheten borde ta fram riktlinjer för bedömning av fosfor när utsläppen handlar om några hundratal gram fosfor per år. Markens förmåga att binda fosfor genom retention måste finnas med i bedömningen och det verkliga avståndet till den eventuella recipient som skulle kunna påverkad. Fokus måste läggas på anläggningens funktion och inte på hur  man tror att den fungerar.

Fosfor är ett av de vanligaste grundämnena i jordskorpan och det kan finnas 10 ton fosfor   i jorden ner till en meters djup på ett  ha. Fosfor finns  dels som bunden och dels som löslig form som kan tas upp av växter och alger. Våra lantbrukare använder fosfor som sprids på våra åkrar för att skörden skall bli större. I  slagghögarna i Norrlands järnmalmsgruvor finns miljontals ton fosfor som apatit som kan utgöra grunden för produktion av  den fosfor som lantbrukarna behöver till gödning. Mängden fosfor kan räcka i fem hundra år för att tillfredsställa Sveriges behov.

I många kommuner kräver man att man skall i trekammarbrunnen installera en fosforfälla som fäller ut den fosfor som finns i avloppsvattnet och gör att slamproduktionen ökar. Motivet till detta krav är att fosfor är en ändlig resurs som måste tillvaratas. Ett medel som binder fosfor i fosforfällor marknadsförs som polonit orsakar stora utsläpp av koldioxid vid tillverkning och bidrar till att man måste ha en större slamavskiljare eller  ha mer frekventa tömningar av slamavskiljaren för att klara den ökade belastningen. Ur miljösynpunkt måste hela processen med fosforfällor analyseras för att avgöra om det blir några miljövinster över huvud taget och inte bara miljöbelastningar.

Fosfor finns i urin och fekalier i vårt toalettvatten och utsläppen  bör kontrolleras därför att  fosfor som kommer ut i sjöar, hav och andra recipienter kan i vissa fall bidra till algblomning .

Men varför detta intresse för fosfor? När miljöbalken 1nfördes 1998 så hamnade avloppsvatten under rubriken  miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Kap 9. 1 § Med miljöfarlig verksamhet  avses 1. Utsläpp av avloppsvatten.. Här görs ingen skillnad mellan stora kommunala reningsverk och enskilda anläggningar. Men vad är det i avloppsvattnet som kan vara miljöfarligt? Avloppsvattnet från en enskild anläggning som renar vattnet  genom infiltration innehåller i första hand kväve och fosfor.  Kvävet utgör ofta inget problem och då kvarstår fosfor som föranleder miljönämndernas intresse. Fosfor  som släpps ut i stora mängder i recipienter kan medföra algblomning om  balansen mellan kväve och fosfor är rubbad så att cyanobakterierna kan med hjälp av luftkväve växa till. Att den lilla mängd fosfor som efter infiltration kan nå recipienter skulle påverka algblomningen är försumbar.

I sammanträdesprotokoll  från Miljö och byggnämnden i Vara 2016-11-02 står följande ”Eftersom avloppsvattnet inte genomgår tillräcklig rening innebär detta att höga halter av näringsämnen och bakterier riskerar att nå grundvattnet eller näraliggande sjöar och vattendrag. Detta leder i sin tur till övergödning och föroreningar som kan nå dricksvattnet” Miljönämnderna runt om i landet underkänner avloppsanläggningar utan att tala om på vilka grunder de gör det. Argumenten används ofta att det finns risk för att  näringsämnen når recipienter utan att man kopplar det till aktuell avloppsanläggning. I detta fall finns ingen recipient inom en kilometers avstånd .Risken för övergödning av sjöar används också som argument utan att det finns någon uppgift om det finns någon sjö i närheten som är övergödd. Problemet idag är det omvända vilket betyder att många sjöar är oligotrofa ( näringsfattiga) så de skulle må bra av att de fick näringstillförsel. Men denna undersökning görs aldrig utan utgångsläget är alltid övergödning.

En familj på  fem personer som bor permanent i ett hus släpper ut cirka ett kilo fosfor per år. Är det fråga om fritidsboende kan det röra sig om några hundra gram. Här borde miljönämnder och domstolar stanna upp och fråga sig på  vilket sätt kommer denna enormt lilla mängd fosfor att påverka den lokala miljön. Detta är ofattbart att varken kommuner, domstolar och andra myndigheter säger stopp och belägg. Skulle man göra denna analys så skulle större delen av hela Sveriges arbete med enskilda avloppsanläggningar kunna skrotas.

Att recipienter kan drabbas av övergödning på grund av utsläpp av några milligram fosfor från enskilda avloppsanläggningar är i de flesta fallen orimligt. Lantbrukare som kan gödsla med femton till  tjugo kilo fosfor per ha är troligtvis de som i  stor utsträckning orsakar problemen. Sjöar med mycket vitfisk (mört och braxen) kan drabbas av övergödning på grund av mängden fisk i sjön. Andra orsaker till algblomning som nu har kartlagts av forskare är att humus som når recipienter kan bidra till att mängden cyanobakterierna  växer till och orsakar stora algblomningar. Här är det svårt att skylla på fosfor som orsaken till algblomningar vilket också måste finnas med i bilden.

  • Betrakta fosfor som ett gödningsämne som växter och träd kan ta upp från enskilda avloppsanläggningar.