Hela ärendet visar den ensidiga belysning som alla myndigheter gör när de enbart kopplar hela ärendet till vad Nyköpings kommun anser och vägrar att kommentera de argument som finns i de inlagor som fastighetsägarna har lämnat.
”Enligt SGU:s jordartskarta är det sandig morän på platsen för infiltrationsbädden. Dock visar kartan att det på flera platser i närområdet finns ytligt berg vilket tyder på att jordlagren sannolikt har någon större mäktighet”

Här gör Miljönämnden ett konstaterande som borde ha undersökts närmare. Om man frågat fastighetsägarna hade man fått svaret att man grävt en provgrop som var två meter djup och som visade att det inte var något problem att anlägga en infiltrationsanläggning.

Nyköping har ett extra krav
”Fosfor är en ändlig resurs som bör hushållas med och i möjligaste mån återföras till kretsloppet. När fosfor friläggs i en infiltration återförs den inte till kretsloppet. Därför bedömer miljöenheten att infiltration utan extra fosforreningssteg inte uppfyller kretsloppskravet 2 Kap 5 § Miljöbalken”

Den mängd fosfor som två fritidshus med vattentoalett kan ge upphov till är ett par hundra gram fosfor per år. Att kräva avskiljning av dessa gram fosfor blir helt orimligt.

Nästa påstående är
”Kostnaden för en avloppslösning där funktionen avseende fosforrening kan säkerhetsställas exempelvis med kemfällning, bedöms inte vara oskälig i jämförelse med miljövinsten”

Kostnaden är i högsta grad oskälig i förhållande till miljövinsterna. Här borde miljönämnden redovisat hur många gram fosfor som man skulle kunna avskilja från dessa fritidshus och till vilken kostnad. Varför ställer inte de instanser som får del av överklagandet denna fråga?

Länsstyrelsen tar fasta på kommunens yttrande
”Länsstyrelsen delar kommunens bedömning att jorddjupet inte har någon större mäktighet och det är sannolikt svårt att få en bra infiltration”

Överklagandet avslås.

Hur är det möjligt att kunna påstå att det är sannolikt att det inte går att få en bra infiltration utan att man har några som helst bevis. Man borde åtminstone ha skickat tillbaka ärendet till kommunen och frågat var bevisen finns.

Mark och miljödomstolen som är nästa instans vid överklagandet gör en egen analys av ärendet och kommer fram till att:

”Mark och miljödomstolen bedömer att den tillståndsansökta avloppsanläggningen i form av slamavskiljare och infiltrationsbädd utan extra fosforreningssteg uppfyller kraven på s.k. normal skyddsnivå. Med beaktande av förhållanden på platsen är det inte heller miljömässigt eller ekonomiskt att ställa krav på ytterligare fosforrening i detta fall. Anläggningen uppfyller därmed kraven på fullgod rening enligt miljöbalken”.

Anläggningen förklaras tillåtlig.

Miljönämnden överklagar Mark och miljödomstolens dom med motiveringen:

”att den föreslagna anläggningen markbädd utan extra fosforrening inte med tillräcklig stor säkerhet kan klara normal skyddsnivå”

Detta är en helt ny fråga som man borde kunna bevisa att just denna anläggning kommer inte att kunna nå normal skyddsnivå. Riktlinjen är att en trekammarbrunn med efterföljande markbädd klarar normal skyddsnivå utan att man måste bevisa det.

Miljönämnden överklagar mark och miljödomstolens beslut med motiveringen att kemfällning av fosfor är en nödvändighet för att samla in de få gram fosfor som kan uppstå från ett fritidshus.
Fastighetsägarna förklarar varför det inte är ekonomiskt eller miljömässigt motiverat att ta vara på de få gram fosfor som kan uppkomma i deras blivande avloppsanläggning.

Mark- och miljööverdomstolen tar ingen notis om de invändningar eller på något annat sätt kommenterar fastighetsägarnas skrivelse.
Mark- och miljööverdomstolen beviljar prövningstillstånd fast de borde varit medvetna om att mark och miljödomstolens dom hade alla de kvaliteter som behövdes för att gör en miljömässig god bedömning.

Domstolen anger i sin dom
”I nämndens beslut anges att det är sandig morän på platsen för infiltrationsbädden men att det på flera platser i närområdet finns ytligt berg. Såväl nämnden som länsstyrelsen har bedömt att jorden sannolikt inte har någon större mäktighet. Torben Aldén och Henrik Samuelberg har inte presenterat någon utredning som talar mot detta antagande”.

Inga bevis eller utredning har begärts av fastighetsägarna!

Vidare så säger domstolen
”Bedömningen måste därför utgå ifrån att på den aktuella platsen kan det vara svårt att få en väl fungerande infiltration”.

Hur är det möjligt att den högsta miljödomstolen kan avgöra ett ärende bara på en spekulation som nämnden har gjort.
Katastrofen blir än värre om man tar detta påstående som intäkt till att en trekammarbrunn med efterföljande infiltration inte klarar normal skyddsnivå. Man måste installera en kemfälla för att vara på den säkra sidan för att ta bort fosfor i avloppsvattnet.

Här är ett tydligt exempel på att man inte följer förvaltningslagen § 5 som anger att myndigheter skall vara opartiska. Man borde ha kommenterat fastighetsägarnas inlaga, begärt in en utredning från fastighetsägarna och vägt den mot miljönämndens överklaganden.