26 Nyköpings kommun

Nyköping
Fastighetsägarna till fastigheterna Utterö 4:3 och 4:4 önskar bygga en ny avloppsanläggning
och söker därför tillstånd av Nyköpings kommun. Miljönämnden avslår ansökan med
motivering:

”Anläggningen kommer att belastas av WC- och BDT-avlopp från två hushåll och
dimensioneras för 10 pe. Enligt SGU: s jordartskarta är det sandig morän på platsen för
infiltrationsbädden. Dock visar kartan att på flera platser i närområdet finns ytligt berg, vilket
tyder på att jordlagren sannolikt inte har någon större mäktighet”

Miljönämnden konstaterar att normal skyddsnivå bör gälla och det innebär att 70 % fosfor tas bort i
anläggningen och som inte bör ifrågasättas i den fortsatta hanteringen.

Men Nyköping har ett extra krav ” Fosfor är en ändlig resurs som bör hushållas med och i
möjligaste mån återföras till kretsloppet. När fosfor friläggs i en infiltration återförs den inte
till kretsloppet. Därför bedömer miljöenheten att infiltration utan extra fosforreningssteg
inte uppfyller kretsloppskravet 2 Kap.5 § miljöbalken.”

Vidare säger miljöenheten

”Kostnaden för en avloppslösning där funktionen avseende fosforrening kan säkerställas,
exempelvis med kemfällning, bedöms inte vara oskälig i jämförelse med miljövinsten”.

Fastighetsägarna överklagade beslutet till Länsstyrelsen.
Länsstyrelsen anför samma argument som miljönämnden

” Länsstyrelsen delar kommunens bedömning att jorddjupet inte har någon större mäktighet och det är sannolikt svårt att få en bra infiltration ”.

Vidare anför Länsstyrelsen.

”Enligt Länsstyrelsen bedömning är det i ärendet inte visat att den anläggningen som tillstånd sökes för uppfyller miljöbalkens krav på rening.

Enligt miljöbalken gäller så kallad omvänd bevisbörda, vilket innebär att det är den
som har sökt tillstånd för en avloppsanläggning (verksamhetsutövaren) som ska visa att
anläggningen uppfyller miljöbalkens krav.

Överklagandet avslås.
Fastighetsägarna överklagar till Mark och miljödomstolen som i sin dom tar bort kravet på
fosforfälla.
”Mark och miljödomstolen bedömer att den tillståndsansökta avloppsanläggningen i form av
slamavskiljare och infiltrationsbädd utan extra fosforreningssteg, uppfyller kraven på s.k.
normal skyddsnivå. Med beaktande av förhållanden på platsen är det inte heller
miljömässigt eller ekonomiskt att ställa krav på ytterligare fosforrening i detta fall.
Anläggningen uppfyller därmed kraven på fullgod rening enligt miljöbalken”. Anläggningen
förklaras tillåtlig.
Miljönämnden överklagar Mark och miljödomstolens dom och ansöker om
prövningstillstånd med motiveringen: ” I Miljödomstolens, Nacka Tingsrätt dom i mål nr M
1218-10 framkom det att den föreslagna anläggningen (markbädd utan extra fosforrening)
inte med tillräcklig stor säkerhet kan antas klara normal skyddsnivå. De ansåg även att den
totala kostnaden för att inrätta en anläggning som med god marginal uppnår normal, eller
till och med hög, skyddsnivå avseende fosfor och med möjlighet till återvinning av fosfor är
acceptabel”
Miljönämnden beviljas prövningstillstånd och lämnar ett nytt yttrande ” Nämnden vill
återigen påpeka att slammet måste tas omhand oavsett om kemfällning används eller inte.

Det blir alltså inte fler transporter av slam om fastighetsägaren installerar kemfällning.
Däremot får man betydligt högre halter av fosfor i slammet vilket möjliggör återvinning av
fosforn. Sammantaget på samtliga enskilda avloppsanläggningar blir mängden fosfor
avsevärd. Nämnden bedömer kostnaden för fastighetsägarna inte kan anses orimlig”.

 

Bemötande av yttrande från Nyköpings kommun gällande avloppsanläggning
på fastigheterna Utterö 4:3 och Utterö : 4 i Nyköpings kommun
Mål nr 11835-18 060302
Var finns de vetenskapliga bevisen på att installation av en fosforfälla (kemfälla) är en
nödvändighet på enskilda avloppsanläggningar.
Installeras en kemfälla så ökar mängden slam vilket innebär fler tömningar och även 3
kammarbrunnen måste vara större för att förhindra slamflyggt som kan sätta igen
markbädden.
Mängden fosfor från ett normalhushåll med året runt boende handlar om 1 kg och som i det
här fallet när det gäller fritidshus kan det handla om några hundra gram fosfor totalt under
ett år.
Det finns inget exempel på att fosfor i slammet skulle gå att återvinna därför att mängden
fosfor är för litet i förhållandet till den mängd material som i så fall skulle kunna behöva
användas. Nämnden borde ge exempel på var man har den teknik för att från avloppsslam
återvinna fosfor som är ekonomiskt rimligt och inte bara hänvisa till att det kanske finns
metoder.
Om man skulle försöka att återvinna fosfor från en kemfälla så skulle priset på denna fosfor
bli minst 1000 kronor och vem är då intresserad av denna produkt när man kan köpa 1 kg
fosfor för 20 kronor
Att hänvisa till eventuell kommande lagstiftning som man inte vet vad den kommer att
innehåll är ju inget som domstolen kan ta hänsyn till.
Motivet till att kräva kemfällning av fosfor är att det påstås att det är en ändlig resurs. Fosfor
tillhör ett av de tio vanligaste grundämnena i jordskorpan och i jordlager ner till en meter
kan det finnas 10 ton fosfor per ha.
Exempel på återvinning av fosfor är att nyttja den fosfor som finns i slagghögarna i Kiruna
och här kan produceras 10 miljoner ton fosfor som skulle kunna förse svenskt jordbruk i 500
år.
En del av den fosfor som finns i slammet från reningsverken sprids idag på jordbruksmark
men det är tveksamt om det är möjligt i framtiden för att den bundna fosfor som finns i
slammet har växterna svårt att frigöra och föroreningar i slammet är också ett skäl till att
lantbrukarna inte vill använda avloppsslam. Vill man däremot återföra kväve och fosfor som
finns i toalettavfallet bör man separera det genom att använda vakuumtoaletter som
minskar vattenmängden. Efter hygienisering kan man sprida toalettavfallet på åkermark och
detta alternativ är överlägset kemfällning.

Mark och miljööverdomstolen Nyköping domen finns här.

Kommentarer till Mark och miljööverdomstolens dom
Miljö och samhällsbyggnadsnämnden i Nyköpings kommun har yrkat att Mark och
miljööverdomstolen skall ändra mark och miljödomstolens dom och fastställa nämndens
dom. I målet är frågan om vad som skall prövas? Nämnden anger att fosfor är en ändlig
resurs och man vill därför skapa ett kretslopp på den fosfor som finns i avloppsvattnet. Det
mark och miljööverdomstolen riktar fokus på är själva avloppsanläggningen. Men denna
fråga är redan avgjord och skall därför inte prövas av domstolen. Det domstolen skall avgöra
är om man behöver en extra fosforfälla för att återvinna fosfor. Nämnden anger ” Genom att
fälla fosforn i slamavskiljaren går det att säkerställa att tillräcklig fosforrening uppnås”.
Länsstyrelsen säger: ” I detta aktuella ärende är det inte bevisat att den sökta anläggningen
kommer att uppnå ställda reningskrav gällande fosfor”. Hur skall man kunna bevisa det? ”
”Det alternativ som används för extra fosforrening i infiltrationsanläggningar är kemfällning.
Vid kemfällning hamnar fosforn i slamavskiljaren och transporteras i samband med ordinarie
slamtömning till Brandholmens avloppsreningsverk”. Domstolen påstår ” det blir alltså inga
extra transporter eller ytterligare tömning för fastighetsägaren med detta system”. Detta
stämmer inte med verkligheten utan man måste skaffa sig en större trekammarbrunn om
man inte skall drabbas av extra tömningar. Man påstår ”Slammet från avloppsreningsverket
återförs till åkermark” Motståndet mot att använda slam från reningsverk ökar därför att
den fosfor som man har bundit med en fällningskemikalie kan bara till några procent
nyttiggöras av växterna. Det finns inga bevis för att den fosfor som fälls ut kommer att kunna
nyttiggöras.
” I nämndens beslut anges att det är sandig morän på platsen för infiltrationsbädden men att
det på flera platser i närområdet finns ytligt berg. Såväl nämnden som länsstyrelsen har
bedömt att jorden därför sannolikt inte har någon större mäktighet. Torben Aldén och
Henrik Samulberg har inte presenterat någon utredning som talar mot detta antagande”.
Hade någon begärt att en utredning behövdes så hade fastighetsägarna presenterat
undersökningar som är gjorda och som kunde kompletteras med ytterligare material som
domstolen efterfrågade. I stället spekulerar domstolen ” Bedömningen måste därför utgå
från att på den aktuella platsen kan det vara svårt att få en väl fungerande infiltration” Man
kan inte i ett domstolsutlåtande hänvisa till spekulationer utan att ta reda på fakta.
Domstolen hänvisar också till en våtmark som skulle kunna drabbas. Här är uppenbart att
man inte vet vad man talar om. Fakta är att avloppsanläggningen kommer under ett år att
släppa ut några hundratal gram fosfor eftersom det är fritidshus och fosforn kommer att
bindas i marken genom retention. Varför hänvisa till något som man borde veta inte är med
sanningen överensstämmande.
Men den helt avgörande frågan blir om domstolen tar hänsyn till mängden fosfor som det i
det aktuella fallet kan släppas ut. Som jämförelse kan en permanent boende familj under ett
år ge upphov till cirka 1 kilo fosfor och är det fråga om fritidsboende så talar vi om några
hundratal gram fosfor. Att dessa hundratal gram fosfor skulle påverka den lokala miljön
faller på sin egen orimlighet. Samtidigt är det lika orimligt att tro att det skulle vara
ekonomiskt lönsamt att avskilja dessa gram fosfor för att skapa ett kretslopp på fosfor.

Miljöbalken säger att man skall väga kostnader mot miljönytta och detta borde vara fallet
även i detta mål.
Varför gör Mark och miljödomstolen ingen egen utvärdering av sakfrågan utan bara hänvisar
till de orimligheter som nämnden och Länsstyrelsen framför.