Lag om viten

Syftet med vite är att förmå den som har en miljöfarlig verksamhet att åtgärda den för att man inte skall riskera människors hälsa och skador på miljön. Är en gammal avloppsanläggning som bevisligen inte har någon större påverkan på den lokala miljön ett så stort miljöhot att man måste till gripa en så integritetsskapande åtgärd som ett vitesföreläggande.

Många kommuner tillämpar slentrianmässigt vitesföreläggande samtidigt som de underkänner en avloppsanläggning. Ett belopp på 50000 kronor är en vanlig summa som drabbar många inom ett område vilket bevisar att någon prövning har inte skett i det enskilda fallet. Vad är det för faktorer som bestämmer storleken på vitesbeloppet? Vilken undersökning görs för att bedöma fastighetsägarens betalningsförmåga.

Enligt  § 3” När ett vite föreläggs skall det fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheter i övrigt som kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet”.

Miljönämnderna utnyttjar sin maktställning genom att hota med att ansöka om vitesföreläggande om man inte följer kommunens  förslag till åtgärder. Vitet utdöms fast man har en pågående dialog om lämpliga åtgärder. Fastighetsägare känner sig ofta tvingade att följa miljönämndernas förslag, man vill inte riskera att få betala ett högt vitesbelopp. Även länsstyrelser och Mark och miljödomstolar brukar anse att föreslaget vitesbelopp är rimligt utan att förklara varför.

Enligt § 9 ”Har ändamålet med vitet förlorat sin betydelse skall vitet inte dömas ut”.

När fastighetsägarna har vidtagit åtgärder som har krävts av miljönämnden  kan ärendet fortfarande ligga som beredning hos någon överklagande instans och då är det rimligt att vitesföreläggandet tas bort.