Artikel i Katrineholmskuriren
Kontraproduktiva miljöinsatser.
När fastighetsägare i Katrineholms kommun vill anlägga enskilda avlopp kommer ofta kravet på att man måste anlägger en fosforfälla i sin avloppsanläggning. Denna fosforfälla består av en stor säck som väger flera hundra kilo med material som skall binda fosfor. För att hantera denna säck behövs en kranbil som kan lyfta säcken och transportera den till någon uppläggningsplats. I och med att fosforfällan räknas som hushållsavfall har kommunen skyldighet att byta ut den när man anser att det behövs. Vad gör man med materialet i fosforfällan som inte får läggas på deponi?
Men varför ställer man miljökrav som inte har någon betydelse utan bidrar till att vi ökar miljöbelastningen? En tänkbar förklaring är att man inte vet vad det handlar om. Ett normalt hushåll ger upphov till cirka 1 kilo fosfor per år. En tredjedel av fosforn finns i fekalierna som hamnar i trekammarbrunnen och som töms varje år. Alltså kan det finnas 600 gram fosfor kvar som skulle kunna avskiljas i fosforfällan. Som jämförelse kan en svensk leråker innehålla 3600 kilo fosfor per ha eller bonden som sprider drygt 20 kilo fosfor per ha på sin åker för att få en bra skörd. Om man inte har fosforfälla så kommer marken att binda fosfor genom markretention på alla anläggningar som har infiltration i marken.
Men huvudfrågan är att kravet på att en fosforfälla ska installeras innebär att man tror att man gör en miljöinsats. Gör man en livscykelanalys där man har med framtagning av materialet i fosforfällan, transporter av tunga säckar som måste ske med kranbilar och kvittblivning av det använda materialet i fosforfällan. Totalt handlar det om många tusenlappar för att ta bort några gram fosfor. Här är ett exempel på missriktad miljöinsats som man med det snaraste borde avveckla.
Roland Ekstrand
Mark och miljödomstolen i Nacka har i en dom Mål nr 6652 – 17 undanröjt Nyköpings Miljönämnds beslut att kräva fosforfälla på enskilda avlopp med motiveringen att en fosforfälla inte bidrar till att man upprätthåller kretsloppsprincipen på fosfor i avloppsanläggningen
När det gäller kretsloppsprincipen i 2 kap. 5 § miljöbalken har nämnden anfört att fosfor är en ändlig resurs som i möjligaste mån bör återföras till kretsloppet och att så inte sker när fosfor fastläggs i en infiltration. Därför bedömer nämnden att infiltration utan extra fosforreningssteg inte uppfyller kretsloppskravet. Klagandena har anfört att fosfor kommer att återföras till kretsloppet genom markretention. Domstolen skriver i sin motivering:
”I kap 2 5 § miljöbalken anges bl. a att alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd ska hushålla mer råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att återvinna avfall Domstolen konstaterar att möjligheten att återvinna fosfor genom uppsamling i ett extra fosforreningssteg på det sätt som nämnden förespråkar, förutsätter att det finns ett system för insamling av fosforn, omhändertagande/lagring och avsättning i syfte att uppnå ett ändamålsenligt nyttiggörande. I annat fall finns risk för att krav på extra fosfor reningssteg enbart bidrar till en negativ påverkan på miljön och motverkar kravet i samma bestämmelse om att hushålla med råvaror och energi ( t.ex. brytning och tillverkning av filtermaterial samt transporter). Det är inte heller nödvändigtvis så att miljönyttan att samla upp fosforn i en förhållandevis liten skala överväger den energiåtgång och de kostnader som kan komma att krävas till följd av uppsamlingen. Mot denna bakgrund och utifrån utredningen i målet får det anses förenligt med 2 kap 5 § miljöbalken att inte ställa krav på extra fosforreningssteg i detta fall”.
Domstolen konstaterar att den organisation som Nyköpings kommun har för att samla upp material från fosforfällorna inte bidrar till att skapa ett kretslopp på fosfor.
Nyköpings kommunhar överklagat Mark och miljödomstolens dom till Mark och Miljööverdomstolen och hävdar fortfarande att man har kretslopp på fosfor för nu påstår man att man har en metod som innebär att man använder en fällningskemikalie som tillsätts i trekammarbrunnen och slammet som bildas kommer att transporteras till kommunens reningsverk när man tömmer trekammarbrunnen. Slammet från de enskilda avloppen blandas med kommunens övriga slam som produceras i reningsverket.
Om slammet kan spridas på åkermark är helt beroende på vad det innehåller. En statlig utredning undersöker om man över huvud taget skall tillåta spridning av avloppsslam på åkrar. Redan idag finns det ett motstånd mot spridning. I och med att det finns stora tveksamheter att använda slam från enskilda avlopp så går det inte att hävda att man har ett kretslopp anpassad metod att återvinna fosfor.