Remissvar på utredningen SOU 2020:3 om giftfri och cirkulär återföring av fosfor från avloppsslam  från Svensk Klimatcertifiering AB

”Utredningen utgår ifrån att  fosfor kommer att vara en ändlig resurs som bland annat jordbrukarna behöver för att sprida på sina åkrar för att få bra skördar. Om fosfor kommer att vara en bristvara i framtiden är tveksamt när det konstateras att fosfor i form av apatit finns i miljontals ton i slagghögar efter gruvbrytning och som kan förse Sveriges jordbrukare med fosfor i fem hundra år. Men utgångspunkten för utredningen är att fosfor som hamnar i avloppsvattnet skall tillvaratas på något sätt och återvinnas så att det kan ingå i ett kretslopp. Idag sprids avloppsslam från våra reningsverk på jordbruksmark för att öka fosforhalten på våra åkrar. Om växterna på jordbruksmark kan tillgodogöra sig den fosfor som i reningsverken binds med kemikalier i form av järn eller aluminium är tveksamt. Här behövs forskning som klargör om denna bundna fosfor i avloppsslam över huvud taget är meningsfullt att använda som växtnäring.

Slammet kan innehålla  innehålla farliga ämnen, läkemedelsrester, mikroplaster och annat som gör att marknaden inte accepterar att slam används som gödning på jordbruksmark  för mjölk och annan livsmedelsproduktion. Även om man bedriver ett omfattande uppströmsarbete som innebär att man kontrollerar företags och enskildas utsläpp av skadliga ämnen i avloppet kan man inte vara säker på att inga skadliga ämnen  hamnar i avloppsvattnet. Föroreningar gör det svårt att återvinna fosfor ur avloppsvattnet och det saknas idag tekniska metoder som till en rimlig kostnad kan återvinna fosfor med borttagna föroreningar. Kostnaden idag är att man kan köpa gödningsämnen för 20 kronor kilot. Samtidigt signalerar utredningen att  en fosforåtervinning ur slam kan kosta 150 miljoner kronor. Frågan blir om man kan tvinga lantbrukare att köpa återvunnen fosfor som kommer från slam till ett betydligt högre pris än marknadspriset. Att subventionera köp av fosfor från slam är troligtvis inte möjligt.

Utredningens förslag enligt alternativ 1 om att införa ett totalförbud av spridning av slam är inte realistiskt när man samtidigt vill ha kretslopp på  näringsämnena i avloppsvattnet. .Alternativ 2 utgår också ifrån ett förbud med vissa undantag. Utredningen föreslår att  möjligheten ska finnas att slam med hög kvalitet skall få spridas på produktiv åkermark. Vilka garantier finns om man  tillåter spridning av avloppsslam på produktiv jordbruksmark att  man samtidigt inte får en ackumulation av ämnen som vi inte vill ha i jordbruksmark. Att kräva användning av slam från våra reningsverk för att återvinna fosfor är inte realistiskt och bör därför avvisas. Kravet på att 60% av den fosfor som finns i avloppsvattnet skall återvinnas bör också avvisas därför att det finns ingen saklig grund varför just fosforåtervinning  i avloppsslam behövs. Både ekonomiska och tekniska skäl talar för att ta bort kravet.

En metod för att skapa kretslopp  på näringsämnen i avloppsvatten som bör tillåtas är att separera toalettvattnet och BDT vattnet. Om man använder vakuum toaletter så minskas vattenåtgången till cirka en halv liter per spolning och man får en koncentration av näringsämnen som finns i urin och fekalier. Efter hygienisering med urea kan man sprida denna typ av avloppsslam på produktiv åkermark och då får man samtidigt en gödsling med  kväve, fosfor och mull bildande ämnen vilket betyder att man inte behöver tillföra lika mycket handelsgödsel. Vid all nyproduktion av bostäder bör man införa två separata system med toalettvattnet för sig och BDT vattnet i ett annat system.

Om man inte kan få kretslopp på avloppsslammet så får man ett kvittblivningsproblem. Att använda slam till deponitäckning har ingen framtid och mängden slam som kan användas till tillverkning av jord för planteringar är också begränsad. En del av det  slam som idag produceras sker i enskilda avloppsanläggningar i trekammarbrunnar/slamavskiljare och som hämtas av kommunen och transporteras till kommunala reningsverk där det blandas med övrigt avloppsvatten. Denna transport som består av 99 % vatten som kräver stora resurser kan begränsas genom att man i slamavskiljaren tillsätter utvalda bakterier som äter upp organiskt material, vilket innebär att man slipper tömma  slamavskiljaren så ofta. Om man använder denna metod för att begränsa slambildningen så måste dispens införas så att man som fastighetsägare har möjlighet att själv avropa när tömning behöver göras. Målet måste vara att man prioriterar metoder som gör att behovet av att hämta slam från enskilda avloppsanläggningar minimeras.

När ett förbud införs om att begränsa slam användningen för jordbruksändamål så kommer behovet att öka att hitta nya användningsområden för slam och ett sätt kan vara att man tillverkar biokol som kan tillföras jordbruksmark. Stora mängder med slam som inte kan avsättas på något bra sätt betyder att slamhanteringen måste skärpas. Slammet innehåller patogena mikroorganismer som inte får spridas och som kan drabba personal som hanterar slammet och andra. Ett tillfälligt  upplag av slam måste täckas eller ske inomhus så att inte  regnvatten når slammet  och lakvatten uppstår som måste renas med ozon och andra reningsmetoder. Luktproblemen   vid slamhantering får inte sopas under mattan.

Att stora mängder avloppsslam som produceras i våra avlopps reningsverk kan ställa till med kvittblivningsproblem är uppenbart men koppla inte det till vår produktion av livsmedel som måste stå på egna ben och skall bedömas utifrån en giftfri produktion där de näringsämnen som används skall vara så rena som möjligt .

Roland Ekstrand

Svensk Klimatcertifiering