2 Kap 5 § Miljöbalken

Kretslopp och hushållning, hantering av restprodukter.  

”Kommunen bör skapa förutsättningar för att hushållsavfall som utgöres av avloppsfraktioner nyttiggöres, exempelvis genom att inrätta system för insamling, behandling och lagring samt överlåtelse till jordbrukare, eller genom att vägleda om nyttig görande på den aktuella fastigheten med vidmakthållande av hygien och minimering av potentiell smittspridning.” 

Det går att nyttiggöra toalettfraktionen om man avskiljer den till en sluten tank.

Om man använder en vanlig toalett blir mängden vatten i förhållande till urin och fekalier så stort att man bör blanda in någon annan fraktion för att höja TS- halten (torr substans).

Har man däremot en vacuum toalett så minskar mängden vatten till cirka en halv liter per spolning vilket betyder att fosfor och kväve som finns i toalettavfallet går att använda till gödning på jordbruksmark.

Tyvärr förstörs denna resurs ofta för när man hämtar avloppsfraktionen från vacuum toaletterna så körs det till vanliga reningsverk där det blandas med det vanliga avloppsvattnet. Vid all nybyggnation kan kommunerna kräva att man installerar vacuum toaletter och att toalettavfallet samlas upp för att spridas på jordbruksmark efter hygienisering.

2 kap 7 § Miljöbalken

Avvägning i det enskilda fallet

”Vid bedömning av om det är orimligt att vidta försiktighetsmått enligt 2 kap 3§ MB för en anordning bör bl.a. följande beaktas

1. Om avloppsanordningen redan är inrättad i enlighet med tillståndet och om den fungerar som det ursprungligen var avsett; exempelvis kan krav på långtgående fosforreduktion bli orimligt kostnadskrävande i förhållande till den miljönytta som en uppgradering av en i övrigt väl fungerande anordning skulle medföra;
2. Utsläppets mängd och sammansättning i förhållande till omgivningens känslighet;
3. Om det är fråga om lokalisering i ett mycket glest bebyggt område t.ex. norra Norrlands inland eller annan del av landet med liknande förhållande.
4. Vid bedömning av krav på kvävereduktion om de kommunala reningsverken i området saknar särskilda krav på kvävereduktion och nitrathalten i grundvattnet är låga.

Vid bedömningen av om det är orimligt att uppfylla funktionskraven avseende kretslopp bör följande beaktas;

1. Om de åtgärder som kraven förutsätter är i tekniskt hänseende krävande för den enskilde;
2. Om det saknas förutsättningar att på lång sikt nyttiggöra avloppsfraktionerna”

Kommentarer (Roland Ekstrand):

Under lång tid har det funnits föreskrifter om hur man skall rena avloppsvattnet genom markinfiltration och här kan man gå tillbaka till det tillstånd som har beviljats för att utröna hur anläggningen är konstruerad och göra bedömningen om den har förutsättningar att klara dagens krav.

Generellt gäller att man bör godkänna gamla avloppsanläggningar om de inte är helt uppenbart att de inte fungerar.

Man får inte underkänna en avloppsanläggning enbart på grund av att den är gammal. ”Krav på långtgående fosforreduktion kan bli orimligt kostnadskrävande i förhållande till den miljönytta som en uppgradering av en i övrigt fungerande anordning kan medföra”

Det är orimligt att, som man gör i många kommuner, kräva ombyggnader på avloppsanläggningar  som   kostar 100 000 kronor och där miljövinsten blir  borttagande av 1 kg fosfor som är det normala utsläppet från en normalfamilj.  Det duger inte att bara säga att åtgärderna är rimliga utan att göra en analys av kostnaderna i förhållande till miljönyttan. Om man gjorde denna analys så skulle tusentals ärenden falla bort. Länsstyrelser och Mark och miljödomstolar skulle också slippa massor av arbete.

Enligt punkt två så skall ”utsläppets mängd och sammansättning i förhållande till omgivningens känslighet”.

Vilka mängder avloppsvatten som skall behandlas beror på om utsläppet sker från permanentboende eller från fritidshus, vilket betyder att mängden näringsämnen kan variera. Speciellt i fritidshusområden finns ofta en sluten tank för toalettvattnet som transporteras till reningsverk där det behandlas.

Kvar finns BDT vatten som kan infiltreras i marken utan problem eftersom fosfor och kväve är borttaget och finns i toalettfraktionen.

Släpps BDT vattnet ut i en näraliggande recipient bör halten BOD (syreförbrukande ämnen) kontrolleras. Finns inga recipienter (sjöar eller vattendrag) inom 100 meter från utsläppspunkten av avloppsvattnet så kan man räkna med marken genom retention binder den fosfor som finns i avloppsvattnet.

För att få ytterligare information kan man använda GIS-stödet som består av kartor som visar marksammansättningen och det kan kompletteras med lokala uppgifter. Dessa uppgifter är nödvändiga för att kunna göra en relevant bedömning av markens förutsättningar att ta emot avloppsvattnet utan att det skadar den närmaste miljön.

Funktionskrav avseende kretslopp och hushållning är orimliga att ställa om de är tekniskt krävande för den enskilde och om det saknas förutsättningar att på lång sikt nyttiggöra avloppsfraktionerna. Ett exempel på sådana krav är att kommuner kräver att man installerar en fosforfälla som består av en kalkfiltersäck som skall bytas varje år utan att man kan nyttiggöra bundet fosfor.