34 Del 3, fortsättning

Även i denna del (del 3) tar jag upp kontakter med kommuner och domstolar och belyser den praxis som man har när man bedömer avloppsärenden. Det måste skapas en balans mellan myndighetsbeslut och enskilda människors möjligheter att bemöta myndigheternas påståenden. Att inte ge fastighetsägare möjlighet till att bemöta miljönämndens utsaga resulterar i att man inte kan hävda sin sak. Fastighetsägarens synpunkter måste vägas lika tungt som myndighetens synpunkter.

För ett år sedan skrev jag del ett i denna bok för att visa på hur kommunerna och även domstolarna behandlade avloppsfrågorna.
Kommunerna utformar fortfarande egna regler för hur man skall bedöma avloppsanläggningar.
Avsaknaden av anvisningar från Havs och vattenmyndigheten gör att det blir fritt fram att tolka de regler som ändå finns.

I många kommuner har miljönämnderna beslutat om omfattande inventeringar av de avloppsanläggningar som finns i kommunen. Inventeringen inleds ofta av att en miljöinspektör åker till fastigheten. I många fall är inte fastighetsägaren närvarande vilket betyder att avloppsanläggningens funktion blir bara en gissning. Även när fastighetsägaren är närvarande koncentreras intresset på de synliga delarna av anläggningen.
Hur anläggningen fungerar kan man inte avgöra med en okulär besiktning .
För att vara på den säkra sidan när man bedömer anläggningen kan man gå till kommunens arkiv och ta reda på vilken typ av anläggning som kommunen har godkänt en gång i tiden.
En vanlig form av rening av avloppsvattnet är en infiltrationsanläggning. I en sådan är själva infiltrationen dold i marken och såvida det inte är stopp i anläggningen kan man inte avgöra om den fungerar.

Hur man renar vattnet (konstruktionen av avloppsanläggningen) är inte heller miljönämndens bord, myndighetsbeslut måste vara teknikneutrala.

Miljönämnden skall följa miljöbalkens bestämmelser som säger att ”Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer”.

– Hälsoaspekten kan komma ifråga om utsläppet av avloppsvatten sker så att det kan få kontakt med dricksvattentäkter. Om misstanke finns så bör man göra en bakteriologisk kontroll av dricksvattnet för att få det bekräftat.

– Miljöpåverkan kan ske genom att anläggningen ta inte bort tillräckligt med fosfor.
Havs och vatten myndigheten har tagit fram ett GIS- stöd som består av kartor som visar markens förmåga att binda fosfor. Man har indelat markprofilen i fyra klasser.
Finns det ingen recipient inom hundra meter från utsläppspunkten är (i de flesta fallen) risken lika med noll.
Marken har genom retention förmåga att binda fosfor. Denna förmåga måste finnas med i bedömningen när man ser på avloppsanläggningens påverkan på den näraliggande miljön.

Många beslut i miljönämnden tas på delegation av tjänstemän. Föreslår en tjänsteman att en avloppsanläggning skall underkännas, det gäller också överklaganden så bör dessa beslut tas av politikerna i nämnden.
Det finns exempel från Nyköping att till och med ett överklagande till Mark- och miljööverdomstolen har undertecknats av enbart tjänstemän. Beslut som tjänstemän tar på delegation kan ibland vara tvivelaktiga och de kan få stora konsekvenser för enskilda människor därför bör besluten tas av politiker. Politiker är medborgarnas förlängda arm mellan valen.

Ett rimligt krav är att man har en dialog med fastighetsägaren där han eller hon har möjlighet att bemöta de påståenden som miljönämnden har framfört och att man inte enbart hänvisar till möjligheten att överklaga. Genom en dialog kan man undvika extra arbete hos länsstyrelsen och domstolarna.

När tingsrätten nekar att låta fastighetsägare framföra sina argument vid en muntlig förhandling gällande utdömande av vite med motiveringen att mark och miljö domstolen har prövat frågan hamnar fastighetsägaren ånyo i underläge.
Fastighetsägare är hela tiden helt beroende av miljönämndens godtycke, även om domstolarna har synpunkter går frågan tillbaka till miljönämnden för ny behandling. Om inte miljönämnden vill behandla en fråga som varit föremål för domstolsförhandlingar spelar det ingen roll att man bevisar att nämnden och domstolarna har fått felaktigt underlag för sina beslut. Miljönmnden kan vägra att titta på nya bevis.
Att ansöka om att utdöma viten blir miljönämndernas sätt att hävda sin makt.