Juridiska dilemman

Massor av överklaganden ligger idag hos våra Länsstyrelser och Mark- och miljödomstolar helt i onödan. Bakgrunden är att kommuner i hela landet underkänner enskilda avlopp och fastighetsägarna som drabbas förnekas att föra en dialog.

En vanlig företeelse är att miljöinspektörer gör avloppsinventeringar och fattar beslut om att underkänna avloppsanläggningar vilket man kan göra eftersom miljöinspektören har fått rättigheten till detta på delegation från den kommunala nämnden.

Ett vanligt argument är att avloppsanläggningen är gammal och därför fungerar den troligtvis inte. Bevisbördan om att anläggningen fungerar enligt kommunens regler ligger på fastighetsägaren. Men även om fastighetsägaren genom provtagningar bevisar att anläggningen fungerar så kan den lokala miljönämnden vägra att behandla ärendet och framlagda bevis. Genom att miljönämnden hänvisar till att möjligheter finns att överklaga beslutet om underkänna anläggningen till länsstyrelsen så slipper man att behandla invändningar mot tjänstemannens beslut.

Vid ett överklagande till första hand Länsstyrelsen och sedan Mark- och miljödomstolen kommer dessa instanser att pröva om miljönämndens dokumentation har varit tillräcklig för beslutet att underkänna anläggningen. Själva sakfrågan om avloppsanläggning fungerar behandlas inte utan det är anläggningens konstruktion blir helt avgörande för besluten.

Havs och vattenmyndigheten poängterar i sina skrivelser att miljönämnderna inte skall behandla anläggningens konstruktion utan dess funktion. Givetvis finns det anläggningar som inte fungerar och de ska naturligtvis åtgärdas men det finns massor med anläggningar som klara kommunens krav men blir underkända trots att de fungerar.

Genom att den lokala miljönämnden vägrar att starta en dialog blir ett praktiskt problem ett juridiskt problem som kräver stora juridiska resurser.

Efter domstolsutslag i Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen hänvisas ärendet tillbaka till miljönämnden i kommunen. Nu kan Miljönämnden hänvisa till att länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen har prövat nämndens tidigare dokumentation och utifrån den gett dem rätt att vidta åtgärder. Nu ansöker kommunen hos tingsrätten att ett vite skall utdömas för fastighetsägaren som inte gör som nämnden säger. Använder man ett avlopp som nämnden dömt ut så finns fog att döma ut vite.

Domstolen har inga besvär med att behandla ett vitesföreläggande utan kan döma ut vitet bara på grund av att man använt en anläggning som miljönämnden har underkänt. Frågan om att anläggningen fungerar enligt kommunens krav blir ointressant eftersom den aldrig kommer att prövas.

Det allvarligaste är att miljönämnderna vägrar att skapa en dialog utan kan bara hänvisa till möjligheten att överklaga. En annan villfarelse är att beslut som tagits på delegation av en tjänsteman gör att nämnden blir förhindrad att behandla ärendet på nytt. Fastighetsägare som drabbats av miljönämndens åtgärder känner sig rättslösa när ingen bryr sig om lyssna på deras synpunkter. Samtidigt är det ett enormt slöseri med samhällets resurser.

Genom att inte överklaga miljönämndernas beslut kan man tvinga fram en dialog.

Roland Ekstrand         Publicerad i SvD