Utredning

Vara kommun fortsättning

I Vara kommun finns ett ärende Botberga1: 3 som hamnat i långbänk och som finns redovisat i tidigare delar av boken och nu kommer en uppföljning av vad som hänt sedan tidigare i själva Till Miljö- och byggnadsnämnden i Vara Kommun
Yttrande på förslag till beslut angående befintlig avloppsanläggning

Efter fyra års korrespondens vill vi ha svar på frågan: Hur kan vi bevisa att vår avloppsanläggning fungerar enligt kommunens krav? Att bara införa ett förbud mot att använda anläggningen, utan att vi har fått möjlighet att med analysresultat bevisa att vi klarar kommunens gränsvärden för utsläpp av fosfor är myndighetsövergrepp.

Problemen uppstod när vi upptäckte att det minireningsverk som vi tänkte installera, inte fungerade som leverantören hade sagt.  Vi började då undersöka vår befintliga anläggning närmare och med analysresultat på utgående avloppsvatten, visade det sig att anläggningen effektivt renar vårt avloppsvatten. Vi trodde att vi tillsammans med inspektören kunde gå igenom hela vår avloppsanläggning som består av en trekammarbrunn, markbädd och resorptionsdike och få den godkänd i sitt befintliga skick. Döm om vår förvåning när vi får ett beslut om att vår avloppsanläggning består av en sandfilterbrunn. Vi frågar varifrån denna uppgift kommer, men får inget svar. I vårt tillstånd som utfärdades år 1982 står det att anläggningen skall bestå av slamavskiljare åtföljd av markbädd. Detta tas ingen notis om utan i den fortsatta handläggningen kommer man bara att hänvisa till denna så kallade sandfilterbrunn.

Kommunallagen 2 kap §3
Enligt kommunallagen får kommuner och landsting inte fatta beslut med tillbakaverkande kraft, som är till nackdel för medlemmarna. Det innebär att kommunen inte får ändra till sandfilterbrunn när vårt tillstånd säger markbädd.

Så tänk om det inte finns någon sandfilterbrunn.  En hemsk tanke.

En ordentlig utredning kan avsluta ärendet

Underkännandet av anläggningen grundar sig på en tjänstemans utlåtande och man kan inte hänvisa till vad Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen har sagt, för deras utlåtande utgår endast från vad nämnden har sagt och nämnden gör inga egna utredningar. Det är dock förvaltningsmyndigheten som är ytterst ansvarig för att ärendet blir ordentligt utrett, enligt officialprincipen 8 § förvalt­ningsprocesslagen.

Samma tjänsteman blir också jävig när han skriver för nämnden i beslutet av den inspektion han genomfört. Enligt objektivitets- och likhetsprincipen ska alla behandlas lika, vilket betyder att jäviga tjänstemän inte får handläg­ga ett ärende (1 kap. 9 § regeringsformen).

Nämnden säger i ett tidigare utlåtande: ”Vattnet från avloppsanläggningen innehåller mycket näringsämnen och sjukdomsalstrande bakterier. Eftersom vattnet inte genomgår mer rening än slamavskiljning innebär detta att mycket näring och bakterier når grundvattnet, eller näraliggande sjöar och vattendrag. Detta leder i sin tur till övergödning och kan även nå dricksvattnet”.  Hur är det möjligt att i allmänna ordalag beskriva något som inte är aktuellt för vår anläggning som skall bedömas. Den mängd fosfor som hamnar i avloppsvattnet är cirka 1 kilo per år och samtidigt finns det tonvis med bunden fosfor i marken kring anläggningen. Den lilla mängd fosforn binds effektivt genom markretention. Det innebär att finns det ingen recipient inom 100 meters avstånd från utsläppspunkten, så finns ingen fosforpåverkan enligt Havs och vattenmyndigheten. Inte ens de stora kommunala reningsverken har krav på att redovisa sina utsläpp av patogena mikroorganismer direkt till recipienten. Vid infiltration avdödas de mikroorganismer som finns i avloppsvatten av jordpartiklar. Det finns ingen dricksvattenbrunn i vår närhet som kan påverkas av vårt avloppsvatten och närmaste recipient är över 1 km bort.

Länsstyrelsen tar fasta på vad kommunen påstår och negligerar vad vi anför och skriver. ”Länsstyrelsen bedömer att den reningseffekt som nuvarande avloppsanläggning kan uppnå är betydligt sämre än den effekt som förväntas av dagens teknik. Det finns därför anledning att kräva att utsläppen från anläggningen upphör”. Vad har dagens teknik med vår anläggning att göra?  Länsstyrelsen borde ha begärt att kommunen preciserar hur mycket fosfor som avloppsvattnet får innehålla.

Mark- och miljödomstolen säger i sin dom, som enbart utgår ifrån vad kommunen anfört   ”Om markbäddsbrunnen vilken av nämnden har angetts vara av typen ”sandfilterbrunn” har den utformning som fastighetsägaren har sagt anser domstolen att dess renande funktion ändå sannolikt är låg. Domstolen anser sammantaget att med beaktande av vad fastighetsägaren anför i likhet med Länsstyrelsen att nämnden haft fog för sitt föreläggande till att förbjuda utsläpp av avloppsvatten från anläggningen, då den är alltför gammal och har en bristfällig utformning för den renande funktion som behövs”. Att vi som fastighetsägare begär bevis på varför domstolen anser att vår anläggning inte fungerar möts bara av tystnad.  Vi presenterar ett analysresultat som bevisar att vår anläggning fungerar, men det viftas bara bort med motiveringen att det troligtvis var vatten som läckte in i anläggningen. Vad är syftet med en markbädd om inte avloppsvattnets koncentration av näringsämnen skall minska genom att det blandas med inkommande vatten? Vi har tagit fler prover med godkända analysresultat efter att domstolen var på plats. Att som grund påstå att anläggningen är gammal och därför kan underkännas är prövat av domstolen i Växjö. I rättsfall MMD Växjö M 3747-132014-02-27 konstaterar domstolen att hög ålder på anläggningen inte får vara tillräcklig grund för förbud mot utsläpp. Det går inte att hänvisa till att Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolens domar, när de endast bygger på vad nämnden anser. Man har inte prövat fastighetsägarnas bevis, som visar på en fungerande anläggning.

Lagstiftning

Sverige är bunden av EU:s proportionalitetskrav (EU 200/60 W Economic) som säger att myndighetsbeslut och åtgärder måste stå i rimlig proportion till de omständigheter som föreligger. I Sverige finns motsvarande krav ”så att inte orimliga (prop 1997/98 :45 232) krav ställs på verksamhetsutövaren med hänsyn till den effekt som skyddsåtgärderna och försiktighetsmåtten kommer att ha på miljön och kostnaderna för dessa åtgärder”. Proportionalitetsprincipen är också uttryckt ”De medel som det allmänna tar i anspråk ska stå i rimlig proportion till de mål man vill uppnå”. Miljöbalken 2 kap § 7 ”att åtgärderna är rimliga i förhållande till miljönyttan”. EU förordningar står över svensk lagstiftning vilket innebär att myndigheter har skyldighet att bevisa på vilket sätt en avloppsanläggning påverkar människors hälsa och den lokala miljön. På vilket sätt skall vi bevisa att vi renar vårt avloppsvatten så att det klarar kommunens krav?

I Kap 9 § 7 miljöbalken står följande ”Avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenheter för människors hälsa och miljön inte uppkommer”. Detta betyder att fastighetsägaren beslutar hur man vill rena sitt avloppsvatten och kommunen skall tala om vilka hälsomål och miljömål som fastighetsägaren skall uppnå. Att ha synpunkter på anläggningens konstruktion är varken kommunen eller domstolarnas bord utan man skall endast ange vilka gränsvärden som fastighetsägaren skall uppnå med sin anläggning.

I Miljöbalken 2 Kap §3 sägs ”Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd medför skada eller olägenhet för människor och miljön” Definition på olägenhet är. ”Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa och helt tillfällig” Vilka bevis finns att vår anläggning kommer att påverka människors hälsa eller den lokala miljön?

Enligt 13 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet sägs: ”Det krävs tillstånd för att:

  1. inrätta en avloppsanordning som en eller flera vattentoaletter ska anslutas till.
    2. Ansluta vattentoalett till en befintlig avloppsanordning”.

Den avloppsanläggning som redan finns är en gång i tiden godkänd, varför § 13 inte är tillämplig på vår anläggning.

Enligt förvaltningslagen § 5 Legalitet. ”En myndighet får endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordning”. Enligt miljöbalken Kap 9 § 7 så finns det ingen möjlighet att ha synpunkter på en avloppsanläggnings konstruktion, utan endast dess funktion att det renar avloppsvattnet så det klarar kommunens krav.

Objektivitet

”I sin verksamhet ska myndigheten vara saklig och opartisk”. Att vägra att undersöka vår avloppsanläggnings funktion visar inte på någon saklighet. Att hela tiden bara hänvisa till den egna ståndpunkten, utan att vi som fastighetsägare får komma till tals, vittnar inte heller om opartiskhet. Detta gäller aven domstolarna som hela tiden endast kommenterat miljönämndens handläggning. Att man tror att anläggningen inte fungerar utan att kräva bevis, visar också på en partiskhet.

Proportionalitet

”Myndighet får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan uppstå för den som åtgärden riktas mot”. Att inte få använda vår avloppsanläggning som vi med analyserade prover kan bevisa att den fungerar, står inte i rimlig proportion till de olägenheter som vi drabbas av. Vi påverkar inte heller människors hälsa eller den lokala miljön på så sätt att ert förslag är proportionerligt. Vi kan inte acceptera att inte få svar på frågan: Vad skall vi göra för att ni skall godkänna vår anläggning?

Utredningsansvaret 23§ förvaltningslagen
Vi har begärt en funktionskontroll, men det har aldrig utförts en ordentlig tillsyn på anläggningen. Tar man 6000 kr för att avslå en ansökan, utan att kontrollera om anläggningen fungerar är det arbetsvägran av tillsynsmyndigheten. Det är deras skyldighet att utföra sådan kontroll.

Tillståndet som gavs år 2014 för att sätta upp ett minireningsverk gällde i 5 år och är nu utgången. Minireningsverket klarar inte reningsgraden, enligt kommunens egen utredning och det är idag inte aktuellt som åtgärd på vår fastighet.

Myndigheten har också en motiveringsskyldighet. Vi har dock inte fått någon motivering på hur vårt avloppsvatten kan påverka recipienten som ligger mer än 1 km bort, när vattnet redan efter det passerar vår fastighetsgräns är under de krav som kommunen kräver. Ärendet måste vara ordentligt utrett innan beslut kan tas, enligt dom MMD 220-19.

Vi begär sammanträde med nämnden, där nämndens ordförande är sammankallande, för att reda ut sakfrågan och få ett rimligt beslut i det här ärendet. Vi har ingen anledning att överklaga ert beslut, utan vi hoppas få till stånd en dialog där vi tillsammans kan lösa denna surdeg som har krävt en enorm skriftväxling.

 

Med vänlig hälsning
Rune & Solveig Johansson

____________________________________

____________________________________

Kontaktuppgifter, ombud                                             Kontaktuppgifter
Roland Ekstrand                                                                Rune och Solveig Johansson
Svensk Klimatcertifiering AB                                         Bitterna Botberga 6
www.klimatcertifierad.com                                         534 61 VEDUM
Telefon: 0704915496                                                        Telefon: 0512-451 45
Mailadress: roland.ekstrand@klimatcertifiering.se               Mobil: 0705 47 06 00