Många verksamheter i samhället regleras av att det finns en vetenskaplig grund eller att man genom att man under lång tid har skaffat sig erfarenheter som kan jämställas med vetenskapliga grunder. Det kan gälla gifter i livsmedel som exempelvis svensk strömming fångad i Östersjön. Ett annat exempel är utsläpp från våra bilar som kontrolleras vid bilbesiktningen.

Alla kommuner har riktmärken när det gäller utsläpp av bl. a fosfor i sitt avloppsvatten. Man kräver att fastighetsägaren som har enskilda avloppsanläggningar skall bevisa att man klarar att rena sitt avloppsvatten så att man klarar gränsen 3 mg/l.

Gränsvärdet 3 mg/l (det betyder 0,000003 kilo) vilket närmar sig vad som är mätbart. Frågan blir varför man har ett gränsvärde som är knappt mätbart. Än underligare blir det när man vet att fosfor är ett ämne som binds i marken genom retention och övergår i en bunden form i anslutning till utsläppspunkten på avloppsanläggningen.

Ett hushåll med en permanentboende familj släpper ut cirka 1 kilo fosfor per år, är det fråga om ett fritidshus kan man räkna med ett hundratal gram. Dessa oerhört små mängder fosfor resulterar i att kommunerna kräver åtgärder i form av reningsanläggningar som kan kosta 150 000 kronor. Hade det rört sig om arsenik eller något annat giftigt ämne som man vill begränsa för att minska hälsorisker har det gått att förstå varför detta intresse varit så stort.

Tyvärr verkar de gränsvärden som tillämpas vara gripna ur luften och den vetenskapliga dokumentationen saknas.
När kommuner och domstolar saknar en vetenskaplig plattform så blir fältet fritt för allmänt tyckande. Varje avloppsanläggning är unik och skall bedömas utifrån hur avloppsvattnet kan påverka människors hälsa och den lokala miljön.
Hur känslig är miljön vid utsläppspunkten?
Kan fosfor i avloppsvattnet nå någon känslig recipient som bevisligen kan ge upphov till övergödning.
Det motsatta förhållandet råder idag när många sjöar är oligotrofa (näringsfattiga) vilket betyder att de skulle må bra av att få tillskott på fosfor.
Tyvärr görs inte denna analys, kommunerna hänvisar rent allmänt till att det föreligger risk för övergödning.
Man vet att när en avloppsanläggning ligger mer än hundra meter från en recipient så sker ingen påverkan och då kan man undra varför kommunerna i sin motivering till underkännande av avloppsanläggningar nästan alltid hänvisar allmänt till att avloppsvatten kan bidra till övergödning av sjöar.