”Grundlösa avloppskrav från kommunerna”
Foto: Björn Lindgren/TT
Man kan undra varför samhället lägger ner så stora resurser på att driva frågan om enskilda avlopp när grunden för åtgärder saknas. Det skriver Roland Ekstrand, Svensk Klimatcertifiering.
Publicerad 2021-12-04
”Grundlösa avloppskrav från kommunerna”
DEBATT | AVLOPP
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Tusentals fastighetsägare med enskilda avloppsanläggningar drabbas av kommunernas utpressning. Hur är det möjligt att så många människor känner sig helt rättslösa? Bakgrunden är att de flesta kommunerna i landet genomför kontroller av gamla avloppsanläggningar (totalt 700 000) och det besked som många fastighetsägare får är att din anläggning är gammal och därför troligtvis inte fungerar och därmed måste du bygga om den. Kostnaden landar ofta på 150 000 kronor vilket är en kostnad som många fastighetsägare inte klarar av att betala.
Men varför ställs kravet på ombyggnad? Vi har ett nationellt mål att minska utsläppen av fosfor i sjöar och vattendrag för att förhindra övergödning. Då spelar fosfor en betydelsefull roll eftersom det är ett gödningsämne. Utsläppet av fosfor från en anläggning brukar röra sig om ett par hundra gram under ett helt år. Som jämförelse kan man se lantbrukaren som sprider 15–20 kilo per hektar som gödning. Kommunerna tror att den fosfor som finns i avloppsvattnet och som infiltreras i marken kan påverka omgivningen som ligger kilometervis bort från utsläppspunkten. Bristen på kunskap om vad fosfor har för betydelse när det gäller övergödning är skrämmande. Fosfor i avloppsvatten består av joner som är negativt laddade och när de kommer ut i marken så möter de joner av järn, aluminium och kalk som är positivt laddade vilket medför att man får en kemisk reaktion som innebär att fosfor binds inom några tiotal meter från utsläppspunkten och denna bundna fosfor kan inte bidra till övergödning. Järn, aluminium och kalk används som fällningskemikalier i våra reningsverk där man försöker att efterlikna det som sker i naturen.
Om fastighetsägaren anser att anläggningen fungerar utan problem och inte vill bygga om den, säger kommunen ”är du inte nöjd med vårt beslut att underkänna din anläggning så får du överklaga beslutet till länsstyrelsen”. Har man inga kunskaper i ämnet så vet man inte vad man ska anföra till sitt försvar utan man känner sig tvingad att göra som kommunen kräver. Om man nu överklagar till länsstyrelsen så kommer länsstyrelsen i de flesta fallen att anse att kommunen troligtvis har rätt, länsstyrelsen gör ingen egen utredning. Nästa möjlighet är att överklaga till mark- och miljödomstolen som kommer att citera dina synpunkter men inte kommentera din inställning i sakfrågan och domstolen gör heller ingen utredning. Nästa möjlighet är att överklaga till mark- och miljööverdomstolen som är den högsta instansen för lagtolkning av miljöbalken. Mark och miljödomstolen avfärdar vanligtvis målet med kommentaren att man inte beviljar prövningstillstånd.
Nu är man tillbaka i kommunen som begär att ett vite skall utdömas som ofta ligger i intervallet 50 000–150 000 kronor om man inte gör som kommunen säger. Mark- och miljödomstolarna accepterar i de flesta fallen kommunernas krav och dömer ut vitet och kronofogden får se till att det betalas. Som jämförelse kan man ta sopberget i Botkyrka som skulle kosta 200 miljoner att åtgärda och här var vitet 100 000 kronor.
Hela processen kan genomföras utan att kommunen på något sätt har bevisat att anläggningen medför någon som helst olägenhet vad beträffar människors hälsa eller den lokala miljön vilket är grunden enligt miljöbalken för att kunna vidta åtgärder. Att släppa ut ett par hundra gram fosfor från sin avloppsanläggning som dessutom binds i marken direkt vid utsläppspunkten kan aldrig vara skäl till att underkänna en avloppsanläggning. I stället för att föra en dialog visar kommunerna att de har makt att tvinga fastighetsägarna att göra som kommunen har beslutat genom att ansöka om vitesförelägganden.
Vilka möjligheter har fastighetsägaren att kunna hävda sin rätt när myndigheterna bara hänvisar till möjligheten att överklaga och bara kontrollerar att överklaganden har kommit in i rätt tid? Kommunerna har inget intresse att kartlägga fastighetsägarens invändningar. Enligt förvaltningslagen har också myndigheten skyldighet att ge fastighetsägaren möjlighet att ta tillvara sina intressen genom att skapa ett mer jämställt förhållande. Man kan undra varför samhället lägger ner så stora resurser på att driva frågan om enskilda avlopp när grunden för åtgärder saknas. Att hela tiden mötas av argument att man har fel och dessutom få ett vitesföreläggande mot sig känns som ren utpressning som många inte klarar av utan man faller till föga och gör som kommunen kräver trots att man tycker att det är fel.
Roland Ekstrand
Svensk Klimatcertifiering