Domstolarnas juridiska behandling av miljömål
Till skillnad av brottmål så är bevisföringen minimal när det gäller miljömål och enskilda får själva driva frågor om överklaganden utan att få varken ekonomisk eller juridisk hjälp. Om du som fastighetsägare har synpunkter på orsaken till att din avloppsanläggning har blivit underkänd så hänvisas du till att överklaga miljönämndens beslut till tingsrätten. Tingsrätten har skyldighet enligt § 23 i förvaltningslagen att utreda om miljönämnden har haft tillräckligt underlag för att kunna fatta beslut om förbud att använda avloppsanläggningen. Exempel på svar som i Varafallet från länsstyrelse kan se ut :
”Beslut 2017-04-24 Diarienummer 505-40534-2016 från Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Länsstyrelsen anser att infiltration efter mer än 30 års användning sannolikt numera är mättad eller i vart fall renar avloppsvattnet betydligt sämre än då den var ny. Dessutom pekar allmänna kunskaper om hur avloppsanläggningar då den anlades tydligt på att anläggningen idag inte kan förväntas uppfylla de krav på rening som finns anledning att ställa med stöd av miljöbalken”.
Det finns ingen dokumentation om anläggningen fungerar enligt miljöbalkens krav. Länsstyrelsen ställer inga frågor till miljönämnden som hade varit möjligt om man ansåg att det underlag som presenterats inte var fullödigt för att kunna fatta beslut.
Målet överklagades till Mark och miljödomstolen Vänersborgs Tingsrätt som i sin dom M 1917-17 gick på miljönämndens linje med följande motivering: ” Domstolen gör på samma sätt som underinstanserna bedömningen att reningsanläggningen är gammal och har en låg dimensionering vilket gör att fastläggningen av fosfor och rening av smittämnen kan vara låg.
Eftersom reningsanläggningen till stora delar är förlagd i mark är det mycket svårt att avgöra om den fortfarande har den utformning och funktion som makarna Johansson uppger att den haft då den anlades. De har anfört att reningen i det s. k. retentionsdiket är betydande och till stöd för det bland annat hänvisas till låg halt av fosfor i ett prov som har tagits vid inflödet till insamlingsbrunnen. Domstolen anser att resultatet från en stickprovsmätning är mycket svårtolkat då det saknas uppgift om belastning och flöden. Av förhållanden på platsen kan det inte uteslutas att det provtagna vattnet späds ut med vatten från omgivande mark som trängt in i retentionsdiket eller andra delar av anläggningen. Som Rune Johansson även påtalade vid synen är växligheten frodig nedströms och vid sidan av retentionsdiket. Detta förhållande skulle kunna förklaras av att vatten från anläggningen läcker ut i omgivande mark. Om markbäddsbrunnen vilket av nämnden har angetts vara av typen ”sandfilterbrunn” har den utformning som makarna Johansson påstått anser domstolen att dess renande funktion ändå sannolikt är låg ”.
Domstolen har haft alla möjligheter att ställa frågor och begära ytterligare förtydligande av miljönämnden för att kunna fatta ett objektivt beslut där man tillmäter makarna Johanssons utsagor samma betydelse som miljönämndens men istället spekulerar man utan det minsta bevis. Domstolen påstår att anläggningen är lågt dimensionerad därför att de litar bara på vad miljönämnden påstår. Vid den opartiska undersökningen av avloppsanläggningen som nu är genomförd så hittades ingen sandfilterbrunn. Domstolen verkar inte ha de mest elementära kunskaper om hur en avloppsanläggning fungerar när de tycker att det är en nackdel att växter kan ta upp fosfor och att halten av fosfor minskar genom utspädning. Den mängd fosfor som makarna Johansson kan ge upphov till under ett år är cirka 500 gram och det resulterar i en ansökan om att ett vite på 50 000 kronor skall dömas ut.
För att kunna föra fram sina argument som inte behandlades vid Mark och miljödomstolens besök på fastigheten önskade makarna Johansson muntlig förhandling i målet men nekades med motiveringen. ”Rätten till muntlig förhandling är visserligen långtgående. Domstolen ska hålla sammanträde om det begärs , såvida inte vissa undantagssituationer föreligger som att målet inte ska prövas i sak , inte går parterna emot eller att sammanträde på grund av någon särskild omständighet behövs. I förevarande fall har emellertid de invändningar som framförts redan prövats genom mark och miljödomstolens dom och med beaktande av Rune Johanssons och Solveig Johanssons uppgifter om avloppsanläggningens olika delar och funktion och med bedömning av värdet av provtagningen . Med angiven bakgrund finns inte skäl att nu hålla sammanträde , varför denna begäran ska avslås”. Ytterligare prov har tagits som visar att mängden fosfor i avloppsvattnet är endast en tiondel av kommunens krav. Domstolen påstår att anläggningens funktion är prövad vilket inte är sant. Domstolen har inte fullgjort sin skyldighet att hjälpa den svagare parten (fastighetsägarna ) att kunna tillvara sina intressen enligt förvaltningsprocesslagen.
Även om man tycker att de kriterier som anges för att Mark och miljööverdomstolen skall bevilja prövningstillstånd som är en förutsättning för att få sin sak prövad i nästa instans så är det svårt att förstå grunderna till prövning. Däremot beviljades Nyköping prövningstillstånd i ett mål där kommunen ansåg att den lilla mängd fosfor som finns i avloppsvattnet måste fällas ut med fosforfälla därför att kommunen påstod att fosfor var en ändlig resurs som måste tillvaratas