Behandling av avloppsfrågan i praktiken.
I Stenungssunds kommun finns det en fastighetsägare som heter Leif Christersson och som har drabbats av kommunens åtgärder. Det började med att kommunen gjorde ett besök på fastigheten och underkände avloppsanläggningen. Inspektören tyckte att det var bättre att installera ett minireningsverk istället för den anläggning som fanns. Fastighetsägaren förklarade att han som pensionär inte hade de pengar som behövdes för att köpa ett minireningsverk. Detta togs ingen notis om utan kravet fanns kvar att han var tvungen att åtgärda avloppet. För att sätta press på fastighetsägaren så krävde kommunen att avloppet måste vara åtgärdat ett visst datum annars skulle kommunen ansöka hos tingsrätten om att ett vite på 150 000 kronor skulle betalas ut. Till bilden hörde att det var 4 personer som använde avloppsanläggningen och de ger upphovtill cirka 800 gram fosfor per år. Beslut om ett vite skall alltid föregås av en analys av den tilltalades betalningsförmåga. I detta fall tyckte kommunen att 150 000 kronor var ett lämpligt belopp för en pensionär att ta bort 800 gram fosfor.
Fastighetsägaren önskade att kommunen i sin bedömning tog hänsyn till de två prover som hade tagits på mängden fosfor som anläggningen gav upphov till. Det första provet visade 0,090 mg/l och det andra visade 0,005 mg/l. Omsatt i kilo betyder det O,0000000005 kilo/l Mängden fosfor var knappt möjlig att analysera på ett certifierat labb.
När tidsfristen hade gått ut så kontrollerade kommunen om anläggningen användes och då inga åtgärder vidtagits för att ändra avloppet så ansökte kommunen hos tingsrätten att vitesbeloppet skulle döma ut. Fastighetsägaren protesterade mot kommunens beslut i och med att han kunde visa på att inga utsläpp av fosfor hade den minsta miljöpåverkan. Tingsrätten gick på kommunens linje och tyckte att det fanns skäl att döma ut vitet.
Efter en tid så knackade det på fastighetsägarens dörr och utanför stod representant från kronofogden som skulle göra utmätning för den skuld som det utdömda av vitet hade resulterat i. Personen gick runt i lägenheten men hittade inget av värde som han kunde lägga beslag på. Men när han skulle gå så upptäckte han en bil på gårdsplanen och frågade vem som ägde denna bil. Fastighetsägaren bekräftade att det var hans bil. Men vad bra. Här fanns en tillgång som kronofogden kunde lägga beslag på. Bilen värderades till 30 000 kronor som minskade skulden. Resterande belopp ansökte kronofogden och fick tillstånd om införsel på pension tills hela skulden var betald.
Att kommunen skulle ändra sitt beslut när fastighetsägaren visade att anläggningen fungerade enligt kommunens normer var otänkbart och att det var en pensionär med dålig betalningsförmåga togs heller ingen hänsyn till.