Förord

Sedan jag skrev boken har mycket hänt som kan vara av intresse att undersöka närmare.

Jag kommer att berätta hur kommuner har agerat i de enskilda fallen och om det har funnits öppningar för att lösa problemen. Jag kommer också att lämna förslag på hur man kan förändra bl. a lagstiftningen för att få en annan bedömning och framför allt minska domstolarnas arbete.

I många kommuner har man prioriterat arbetet med att undersöka enskilda avloppsanläggningar. En fråga blir om alla de miljöinspektörer som nu genomför denna inventering har tillräckliga kunskaper om hur marken binder fosfor genom retention. Det är inte konstruktionen av avloppsanläggningen som skall bedömas, det är funktionen. Myndighetsbeslut måste vara teknikneutrala. Funktion och huruvida anläggningen klarar miljöbalkens krav skall bedömas.

Ur ett samhällsperspektiv är det obegripligt att så mycket resurser läggs på överklaganden i miljödomstolarna när de har fullt upp med att handlägga stora frågor som exempelvis storskalig eldistribution och järnvägsutbyggnader.

Perspektivet blir allt orimligare när vi vet att en familj som bor permanent i ett hus släpper ut cirka 1 kilo fosfor per år. Gäller det fritidshus så handlar det om några hundratal gram. Avloppsvattnet måste i de flesta fall innehålla max 3 mg/liter fosfor för att bli godkänt. Samtidigt som vi vet att fosfor är ett av de vanligast förekommande grundämne och som är bundet i marken. Det kan finnas tonvis med fosfor i närheten av en avloppsanläggning och då blir det svårt att förstå att man skall ta bort milligram av detta ämne.

Fastighetsägare kan ha ett fungerande avlopp som klarar kommunens krav utan att man ges möjlighet att bevisa det. När kommunen underkänner en avloppsanläggning begär man inte att man skall visa att anläggningen fungerar utan kommunen bestämmer att anläggningen måste vara åtgärdad inom ett visst datum som kommunen bestämmer. För att sätta ytterligare press på fastighetsägaren så förenar man åtgärden med ett vitesbelopp. Har detta datum passerats och man inte har fått möjlighet att visa att man har ett godkänt avlopp så kan kommun ansöka om att vitet skall dömas ut för att man använder ett avlopp som kommunen har underkänt. Domstolarna bedömer om man använder avloppet och inte om någon analys har gjort om dess funktion. För att visa hur domstolarna behandlar avloppsfrågor kommer en beskrivning på hur Vara behandlar frågan från ansökan om vitesföreläggande till överklagande i Högsta Domstolen. Förutom de kommuner som var representerade i första boken kommer ytterligare exempel. En del material är upprepningar men det beror på att materialet kommer från tidningsartiklar eller skrivelser till kommuner.