Efterord del II

Tusentals människor känner sig rättslösa när de har kontakt med de lokala miljönämnderna, ingen lyssnar på vad de har att säga. Tjänstemän tar beslut på delegation om att underkänna avlopp. När man vänder sig till den tjänsteman som har tagit beslutet möts man ofta av beskedet ”är du inte nöjd så får du överklaga till Länsstyrelsen”.

Beslut som är av avgörande betydelse som i slutändan kan innebära att man måste sälja sitt hus om man inte har råd eller inte kan låna för att investera i ny avloppsanläggning. Beslut av denna typ av ärenden bör ske av politiker i miljönämnden så att människor kan vända sig till de politiker som man röstat fram i valet.  Man borde ändra beslutsnivån så att även de politiker som fattar beslut är bli insatta i de frågor som berör vanliga människor.

Det går inte att ha ett system där lokala miljönämnden antar att avloppsanläggningen inte fungerar. Bevisbördan ligger på fastighetsägaren men trots att fastighetsägaren kan bevisa med provtagningar att anläggningen fungerar enligt kommunens krav så kan miljönämnden säga ”det tror vi inte på” eller vägra att undersöka de bevis som framläggs.

Beroendet av miljönämndens utsaga är total. Det som framkommit vid inspektionen av anläggningen är det som följer med ärendet genom länsstyrelsen, mark och miljödomstolen och mark och miljööverdomstolen.

De olika instanserna gör inte någon egen bedömning av det som avloppsanläggningen fungerar. Man litar på miljönämndens utsaga. Det som prövas är om miljönämnden hade fog för sitt beslut att förbjuda användandet av anläggningen enligt det material som miljönämnden har lämnat in. Avloppsanläggningens funktion bedöms inte.

Många kommuner använder vite för att tvinga fastighetsägaren att vidta de åtgärder som miljönämnden har bestämt. Om man använder avloppsanläggningen efter att tiden har gått ut för att genomföra åtgärderna så prövas det inte om man har en fungerande avloppsanläggning utan bara att man använder anläggningen är skäl till att utdöma vitet.

Det betyder att trots att man har en fungerande avloppsanläggning så kan vite utdömas.

Den som  får krav på ombyggnad av en avloppsanläggning som kanske används under några sommarmånader, till ett pris av 150 000 kronor, där utsläppet av fosfor kan beräknas till några hundratal gram. Enligt miljöbalken krävs att man gör  en avvägning mellan miljövinster och kostnader. Många gamla avloppsanläggningar med infiltration av avloppsvatten har så liten miljöpåverkan att kostnaderna blir orimliga i förhållandet till miljövinsterna vid krav på ombyggnad.

Som fastighetsägare kan man känna sig som att att stå inför skranket och den enväldige domaren är miljöinspektören som kan påstå att på den här platsen går det nog inte att placera en avloppsanläggning utan att inspektören har några bevis för sitt påstående.

Vid ett överklagande kommer i många fall de följande instanserna att använda samma argument som miljönämnden har haft.
Några exempel på argument:
Anläggningen är gammal och fungerar troligtvis inte.
Nu för tiden finns mycket effektivare rening av avloppsvattnet.
Med den konstruktion som anläggningen har så är det inte troligt att den fungerar enligt de krav som finns idag.

Havs och vattenmyndigheten poängterar att det är en avloppsanläggnings funktion som skall prövas, ändå fortsätter kommunerna att underkänna själva avloppsanläggningens konstruktion. Att marken kan binda fosfor bortser man ifrån,  det finns inga föreskrifter som kräver att man skall ta hänsyn till detta.

Alla instanser och det gäller även domstolarna tror massa saker utan att man behöver bevisa att det är med sanningen överensstämmande. Innan domstolarna avgör ett ärende borde de skicka tillbaka ärendet och kräva ett tillräckligt underlag, inte fortsätta med samma spekulationer som miljönämnden har.

Innan ett överklagande får ske borde den lokala miljönämnden bli tvungen att behandla synpunkter från fastighetsägaren och beslut tas av politikerna i miljönämnden

Avloppsvatten är inte miljöfarligt avfall speciellt om det kommer från små avlopp. Att vattnet kan innehålla gödningsämnen som kan påverka recipienter är inget skäl för att man skall ha en speciell lagstiftning för avloppsvatten. Stora mängder gödningsämnen sprids helt okontrollerat av småhusägare och lantbrukare. Avloppsvatten passar inte i  miljöbalken. Skapa är en istället en speciell vattenlag som tar upp alla samhällets beröringar med vatten.

Tar vi bort avloppsvatten ur miljöbalken behöver inte miljöinspektörerna vara poliser som skall sätta åt människor, istället kan de  hjälpa fastighetsägare som har avloppsproblem.

Varför drabbas enskilda fastighetsägare (som släpper ut milligram fosfor) samtidigt som de kommunala reningsverken släpper ut orenat avloppsvatten från avloppsnäten (genom bräddning) utan att dessa drabbas av sanktionsavgifter. Här borde de lokala miljönämnderna kunna utkräva miljonbelopp det skulle vara avskräckande för utsläpp av orenat avloppsvatten.

Det kommer alltid att finnas avloppsanläggningar som måsta åtgärdas p g a att de påverkar den lokala miljön speciellt om det är frågan om direktutsläpp till recipient eller att det påverkar dricksvatten. Här måste man kunna bevisa att problem föreligger.

Miljönämnderna bör begränsa sina inspektioner av enskilda avloppsanläggningar till där det är uppenbart att åtgärder måste vidtas.

Havs- och vattenmyndigheten borde komma med efterlängtade nya anvisningar där man erkänner att marken har förmåga att binda fosfor genom markretention.